Hej!
Känner att jag måste skriva av mig om en sak, det är så att en vän till mig hade varit tillsammans med sin flickvän i flera år men så tog det slut i höstas och båda två var jätte ledsna över det. Allt slutar liksom med att han nu ska flytta eftersom det är jobbigt att bo kvar där det finns en massa minnen, men ändå om dom tycker att det är jobbigt så håller dom på och plågar sig själva genom att umgås och sånt. Förstår liksom inte meningen borde det inte vara bättre att vara ifrån varandra tills allt har lagt sig istället för att träffas och sen må dåligt efteråt?
Nu är det här en person som jag har känt i ett par år till och med innan han blev tillsammans med tjejen, men det har aldrig blivit så att vi har träffats men träffade honom av en slump på krogen i November. Men det är en kille som är helt underbar och som verkligen förtjänar att vara lycklig och jag skulle helst av allt bara vilja säga åt honom att sluta träffa henne eftersom han bara blir sårad när han gör det.
Är det här något som ni har varit med om?
Jag vet iaf att jag skulle aldrig plåga mig så mycket som han gör, även om jag älskade den personen.